Om att leva och arbeta i en underjordisk bur.

En del uttråkad hund och några delar röse.

Fakta:

  • temperaturen ligger obönhörligen och pendlar mellan 10 och 13° C.
  • det råder total brist på dagsljus.
  • våren pågår för fullt utanför vilket ibland innebär sol, men idag regnade det och var kallt. Detta märks hursomhelst inte.

Fresh:

  • jag och FD slipper lockas ut i den fina vårsolen, när den är framme. Vi vet helt enkelt inte vad vi missar och saknar det inte/knappt.
  • jag och FD slipper märka att tiden går eftersom vi arbetar i syntetiskt ljus och tappar all form av tidsuppfattning.
  • vi har ett ut-häng där vi kan bjuda både nyfunna och gamla vanliga kompisar på fika. Och så fika själva då förstås.

En modern klassiker.

    Not so fresh:

    • min hund blir emellanåt uttråkad och börjar tugga på torkade bananskal och tuschpennor.
    • näsan smårinner hela tiden pga kylan och nu har det börjat göra ont i den. Näsan alltså, inte kylan.
    • jag får feber och knallröda kinder varje kväll eftersom kroppen har ställt om för att kompensera allt stillasittande arbete i tolvgradig lokal. Feelin hawt, hawt, hawt.

    Rosor på kinden och... eh... ok, det syns inte så bra här. Men det är sant.

    Dagens händelser:

    • Konstnären David Svensson kom och hälsade på och pratade med oss alla om våra respektive verk. Det var gött. Han har hållit på mycket med offentlig konst och talar av erfarenhet, vilket ju kan komma väl till pass när man (läs: jag) är en gröngöling…
    • Massa gäster i buren (i och med föregående punkt); Sofia, David Svensson, Vår Chef & VD Jonas Larsen, Emil, Torben och Jaqueline (och så har jag säkert glömt någon, förlåt) kom ner och drack kaffe och/eller värmde sig vid vårt lilla element.
    • BLODVITE gånger TVÅ! Jag slog i min häl när jag skulle stänga burgrinden om mig för att gå till vårdcentralen och låna toan. Jag segnade givetvis kvidande ner i klassisk och stilfull hög på garagegolvet. FAAAN vad ont det gjorde! Inne på toan insåg jag att min strumpa var blodig och att det gjorde löjligt ont fortfarande. Som tur var befann jag mig på rätt plats och blev omplåstrad av en sjuksköterska. Senare stack jag mig på en nål så det kom en droppe blod på tyget.

    Ja, äckligt jag vet, men jag är ju så stolt över det proffsiga plåstret.

      Dramatisk dag, bien sûr. Över und ut.

      Untz, untz.

      /Lovisa

      1 kommentar

      Under Enskilda aktualiteter, Lovisa Björck

      Ett svar till “Om att leva och arbeta i en underjordisk bur.

      1. Sofia

        Så himla, himla stackars dig, Lovisa! men visst var det trevligt att vi kom på besök? Själv var jag iaf väldans nöjd med besöket. Tack för kaffet och kakorna.
        jag glömde mitt skissblock på ert bord. Det var en miss. Jag glömde också lappen med namn och nummer till min kontaktperson. Ännu mera miss.
        Men det går att lösa, antar jag.

        Ses snart!

        Fisen

      Lämna en kommentar